”Tower moment” är ett begrepp som härrör till Tornet i tarot. Tornet är ett kort som betyder plötslig, oförutsedd förändring, eller om man ska dra det till det yttersta och vara dramatisk; kaos, katastrof och vånda. Det är en känsla av att hela livet rasar samman och det blir inget kvar.
Vad jag har sett så har hela september, men speciellt de senaste två veckorna sedan höstdagjämningen, varit just så för väldigt många. Även om livet så klart bjuder på fina och värdefulla tillfällen nästan dagligen och vi människor är så duktiga på att se hoppet och försöka navigera oss igenom svårigheter, så har där ändå funnits en underliggande ström av svårigheter, oro och katastrof i olika grad. För mig personligen och för många andra som jag har kontakt med i vardagen.
För mig har den senaste månaden varit tuff, med regelbundna ras och hinder av andra slag. Det är som att jag går runt i det där tornet, något rasar eller expoderar eller brinner och jag rasar med. Är omtöcknad en stund och sedan kan jag resa mig igen, samla ihop mig och mina ägodelar och vandra vidare. Där går jag i tron om att nu är allt över bara för att slås ner igen av att en annan del av tornet rasar.
Jag har liksom inte sett hela tornet, utan bara de enskilda delarna som har rasat i turordning. Inte förrän igår, efter att ytterligare en bjälk rasade ner. En vän skickade ett citat som tröst och äntligen såg jag hela tornet. Äntligen förstod jag att hela tornet måste rasa, det hjälper inte om jag går och reparerar lite hörn här och där.
Och så är det kanske för andra också? Hela tornet måste rasa så att det finns plats för det nya som ska komma in. För nytt ska vi ha, det går inte att behålla det gamla, uttjänta eller dysfunktionella.
