Precis hemkommen från en ganska lång dag i butiken. Fortfarande lite hög på alla härliga energier från kvällens live, och samtidigt ganska trött.
Det var nåt speciellt med kvällens live, visst var det? Kanske bara jag, men jag kände en djup connection med de som deltog. Och nu känner jag en sån tacksamhet att jag vill skriva ett inlägg.
Tack alla fina för att ni har tålamod när jag rusar fram fort eller är virrig och glömsk. Utan ert lugn och tålamod skulle det aldrig fungera, det är jag ganska övertygad om.
Och visst är det väl roligt att det fungerar! Tänk va, om socialfobiska, utmattade, introverta jag klarar av att driva butik och hålla lives, så klarar nog många andra också att kliva utanför sin bekvämlighetszon.
Det var inte så länge sedan jag inte klarade av såna här saker. Min dotter påminde mig för inte så länge sen. ”Jag kommer ihåg när du inte kunde gå till affären själv och jag var tvungen att vara tyst.”
Det är sant. Jag kunde knappt gå ut, än mindre vistas bland folk. Jag var sjukskriven pga utmattning, depression, ångest, social fobi och ptsd. Jag hade boendestöd för att kunna handla och sköta hushållet. Jag kunde inte skriva publika kommentarer på internet för att jag kände mig så oerhört utsatt.
Jag vet vilket enormt jobb som ligger bakom det faktum att jag numera KAN. Men jag vet också att allting underlättas nå makalöst av att NI är så förstående och fina. 🙏🌻🌌
Ha en underbar kväll. ❤
