Med ojämna mellanrum gör jag “välj ett kort”-läggningar på Instagram och Facebook. Ganska ofta riktas en del av vägledningen till mig, precis lika mycket som till den publik som väljer att ta del av den. Den vägledning som kom igenom igår träffade så prick på att jag var helt häpen över att inte ha sett kopplingen tidigare.
De senaste två-ish veckorna har varit extremt tunga. Slutet av april var på topp och sedan blev det en störtdykning ner till djupaste botten så snart maj visade sig. Fullmånen och månförmörkelsen plockade verkligen fram det mörker som skulle tittas på. Det har känts som att allting har varit nattsvart, helt hopplöst och totalt omöjligt. Vad ämnet än var, vad situationen än var, så var det bara motstånd och misslyckanden. Inget fungerade, inget gick, inget löste sig utan allt blev bara värre och värre och värre.
Jag har velat ge upp. Ville stänga butiken och säga upp lokalen. Radera hemsida och webbshop och avsluta företaget. Klappa igen allt. Kasta kristallerna och bränna alla mina kortlekar. Säga upp mig från jobbet och sälja allt jag äger. Säga upp mig som ljusarbetare och människa. Jag orkar inte mer, klarar inte av nånting, fixar ingenting. Vill inte träffa folk, kan inte göra nåt, duger till ingenting. Kan bara vandra ut i skogen nånstans för att hitta en lämplig plats där jag kan lägga mig och bara vänta på att moderskeppet kommer och plockar upp mig, för det här går inte längre. Det har,med andra ord varit riktigt tungt. Hopplöst mörkt, utan ljusning och med massiva värdelöshetskänslor. Bottenlöst mörker. (Notera att jag här inte menar självmordstankar, utan bara en hopplöshet och en oförmåga att se hur jag någonsin skulle tycka om att leva mitt liv eller uppleva det som behagligt eller värt.)
Det tog ända till tolkningen av de här korten igår innan jag insåg att det här är något som vi går igenom kollektivt. Det är sånt här energierna triggar i så många av oss. Även om jag tidigare i veckan har fått några små pusselbitar mot lösningen, många av de fina människor som finns i mitt liv har hjälpt till att rulla ner polletten, så var det inte förrän igår som hela bilden klarnade och mörkret började lyfta.
Naturligtvis. Det här är kollektivt. Det här är ljusarbete genom rensning av personligt bagage och transmutation av energierna som är i omlopp, men också en kamp mot det som inte vill släppa fram ljuset. Ur ett perspektiv kan man säga att det är ett yttre mörker som aktivt har velat kväva det kollektiva ljuset, men i all ärlighet och i det stora hela (eftersom vi alla är ett och samma i grund och botten) så är även det mörkret ett som kommer inifrån. Våra egna rädslor är den kraften som inte vill släppa fram ljuset. Våra egna valda begränsningar är den kraft som inte vill släppa fram mörkret.
När jag tolkade korten så kunde jag både känna och höra slutklämmen från guiderna. Klappen mellan orden och styrkan i dem:
VI 👏GER 👏 INTE 👏UPP 👏NU!👏
Nej, det gör vi sannerligen inte. Vi ger inte upp nu. Vi är ljuset, både du och jag. Vi ger inte upp. Hoppet syns nu tydligt. Gryningens ljus är redan starkt. Allting är som det ska vara.